onsdag 9 september 2009

Slussen som kritiskt centrum


Kapten Thulin - Slussbyggnadschef vid en modell av Slussen.


Det sägs att Adolf Hitler en gång frågades av sina generaler om en anfallsplan inför en eventuell invation av Sverige. Efter att ha studerat en Sverigekarta i detalj avfärdade han det hela snabbt och enkelt med att det det bara skulle räcka att luftlandsetta Slussen – sen skulle hela staden vara i tysk besittning och därmed hela landet.

Oavsett sanningshalt i historien (som jag inte kunnat få bekräftad) så är det intressant att den överhuvudtaget uppstått. Hitler var visserligen mycket intresserad av stadsplanering och tillbringade timmar med Albert Speer och den modell över det nya Tyskland som man drömde om. Men att ett land står och faller med en plats som Slussen, var har man fått en så befängd idé ifrån?

Det visar att idén är mycket gammal. När Sverige enades till ett rike var enligt många den mest betydande steget att Stockholm grundlades och utövade kontrollen över Mälardalen som i sin tur kom att kontrollera hela Sverige. Denna händelse, att Stockholm grundläggs som en befästning på holmarna i Mälaren som kan kontrollera och beskatta de fartyg som passerar, omnämns i ett av de tidigaste dokument som rör staden. Det sägs att ”det slagits ett lås kring Mälaren”. Man kunde nu hindra baltiska plundringar i den välmående Mälardalen och utöva en makt som var starkast i riket, stark nog att ena kontrollera Sverige från en central plats.


Nuvarande Slussen ligger strax öster om tornen i höger nedre hörn.

Vad som hände konkret var att den öppning som passerar mellan nuvarande gamla stan och söder då Norrström spärrats av ett pålverk. Det var där fartygen fick passera och tullföras. Där uppfördes försvarsanordningar och varor togs i land för att inventeras eller lastas om. Försvaret har ändrats genom tiderna och kan ses på en mängd avbildningar, här på bloggen i Vädersolstavlan ifrån 1535 och i en samtida detalj i ett tryck av Hogenberg 1560. Platsen som är samma plats där nuvarande Slussen ligger, var alltså den kritiska punkt i det kritiska område som i sin tur behärskade Sverige. Det var det lås som Hitler enligt sägen vid ett intagande hade utpekat som nyckelpunkt för en ockupation.

Slussen sedd söderifrån 1560 i en etsning av Hogenberg.

Historiskt sett har förskansningarna vid Söderström utstått många slag och varit den punkt i staden där de avgörande striderna stått. När Slussen intogs föll landet. Hitlerhistorien verkar med det i åtanke inte lika märklig. Idag när hotbilden bedöms vara terrordåd mot arkitektur och infrastruktur är inte heller Slussen ett otippat alternativ. Jag spekulerar att en sprängning inte bara skulle kunna medföra att en viktig getingmidja skärs av men också att vattenflödet släpps fritt och svämmar över delar av staden om det görs vid "rätt" tidpunkt.


KÄLLOR:

Bilderna är ifrån Stockholmskällan med undantag av Hitler som hittades via googles bildsök 12/10 2009 "Hitler Speer".

tisdag 8 september 2009

Döda centrum - Riddarhustorget Slussens syskon

Stadens centrum flyttar i takt med standens framväxt. Kvar bland årsringarna och kvarter av förlorad betydelse ligger döda centrum.

På Stockholms stadsmuseum ser jag en fantastisk film över Riddarhustorget genom tiderna. Den äldsta bilden visar platsen för flera hundra år sedan i en dåtida akvarell. Spatserande damer och herrar, klungor av gatuförsäljare, vagnar, liv och rörelse. Det var en av Stockholms absoluta mittpunkter där händelser tilldrog sig och värden samlades och skingrades. Det är ingen bild jag känner igen.

Riddarhustorget och Riddarhuset, okänd fotograf 1894 inför Gustav Adolfsdagen.

Bilderna byts ut och så framträder ett av de första fotografierna. Plötsligt förändras något. En bilväg passerar platsen och snart har den totalt överväxts av vägbroar, mittremsor och rödljus. Ingen går där längre men motorlederna dundrar förbi. Tvätterskornas kar och gatuförsäljningens dynamik förbyts i ett monotont sus ifrån däck mot asfalt. Nu känner jag igen det.

Riddarhustorget har många likheter med Slussen. Dess läge i en dåvarande kritisk punkt som man var tvungen att passera för att nå olika viktiga ämbetsverk och funktioner i staden. Likaså har vi gatuhandel, närhet till vattnet, transportvägen och nutidens trafikdominans. Men i takt med stadens förändringar har det gått ifrån att vara en viktig plats till där människor har möts och viktiga offentliga framträden ägt rum (rättegångar, pryglingar, avrättningar, offentliga tal mm) har det blivit en slags "död" museistad och motorled. Det är en plats som många passerar ofta genom bilrutan men som ingen riktigt vistas på. Det blir en ögonblicksbild i det förbirusande panoramat över Stockholm ifrån vägbroarna. Jag tänker mig Riddarhustorget som Slussens döda syskon.

KÄLLOR:
Svensk allmoge kring Gustav I:s stod av Johan Gustav Sandberg 1829 ifrån Stockholmskällan.

Riddarhustorget och Riddarhuset: fasaden dekorerad med girlanger och sköldar för Gustaf II Adolfs-festen, okänd fotograf, 1894, Stockholmskällan.

Bilden direkt ovan är ifrån google maps och visar riddarhustorget i Stockholm 2007.

söndag 6 september 2009

Världens centrum


I sin essä Världens centrum – en essä om globalisering ställer sig författaren Stefan Jonsson frågan om det går att få grepp om en slags världens centrum. Den värld han söker i beskrivs som den geopolitska polariseringen mellan centrum och periferi i dagens globaliserade tid. Hans metod är att lägga samman ett antal olika mentala kartor sedda utifrån vitt skilda perspektiv för att se vad dessa kartor markerar som centrum samt på vilka punkter kartorna överlappar varandra.

En av dessa kartor skildrar den globala staden, exemplifierad i form av Los Angeles. Förgäves söker författaren efter en fysisk punkt, en plats för kompassnålen att utgå ifrån som kan sägas vara stadens kärna – ett centrum i centrum. Ett sätt att leta på är att följa stadens egna anvisningar. Vägmärkena mot downtown LA leder dock bara till nya skyltar i en rundgång. ”Jag har börjat förstå att centrum måste vara ett parkeringsplats framför ett höghus eller motorvägen jag kör på, om den alls finns.” skriver författaren innan han konstaterar att den globala staden består av ”lemmar utan huvud”. (Jonsson, Stefan, 2001, Världens centrum – en essä om globalisering, s. 75-78.)


Stockholm kan svårligen kategoriseras som en av världens globala centrum som i samma omfattning som Los Angeles förtätar en enorm mängd flöden av värden. Inte heller är Stockholm en megapol, där den stora skalan och den fragmenterade stadsbilden är näst intill oöverskådlig. Men likt som i Los Angeles finns det i Stockholm inget uppenbart, obestritt centrum som alla kan enas kring.

Stortorget är ett dött centrum där endast turistskockar och historiens vingslag leder bakåt i tiden. Sergels torg är inte Stockholmarnas Stockholm och Stureplan är för exklusivt, Medborgarplatsen för avlägset och Norrmalmstorg och Gustav Adolfstorg är trafikplatser. Hur finner vi då det riktiga hjärtat, essensen och den punkt, en enda plats som vi kan kalla Stockholms centrum?

Läs en Recension av världens centrum i Glänta ref="http://www.netikka.net/sek/docs/varldens_centrum,_recension.pdf">
Nordstedts presentation av Stefan Jonsson

www.norstedts.se/Forfattare/Alfabetiskt/J/Stefan-Jonsson/

Andreas Gursky på Artnet

Att närma sig Slussens väsen


Genom tiderna har utsagorna sökt koppla ett grepp och ta sig in på livet på denna kritiska ickeplats. I många litterära skilldringar blir Slussen en platform för att observera staden, en oundviklig plats. I Strindbergs Röda rummet blickar den berömda inledningen ut över platsen, lyssnar till dess ljud och uppehåller sig vid dess scener.

Otaliga målare har följt dess konturer med penseln eller arbetat in känslan av mullret och bullret, den frambrytande modernismen och tidsandan som platsen fått symbolisera. Filmare och fotografer har sedan kamerans födelse dokumenterat och kommenterat.

Ständigt har den varit en symbol för sin tid genom att minst en gång varje århundrade genomgå en ordentlig ombyggnad. Från medeltidens pålverk och handelsplats, stormaktstidens bastioner, drottning Kristinas och Polhems sinnerika konstruktion till Lundborgs trafiklösning. Det har varit en plats som laddats om med betydelse för varje ny generation samtidigt som att den burit på ett arv ifrån de tidigare. Men förändringarna har också åtföljts av en ständigt pånyttfödd vilja hos människor som velat skildra Slussen och på så sätt närma sig stadens väsen. De kommande inläggen kommer utgöra steg i samma riktning.


KÄLLOR:
Läs Strindbergs Röda Rummet
hämtad från projekt Runeberg)
Se ett ånglok passera Slussen 1828-30
(hämtad ifrån www.stockholmskällan.se)
Till Per Anders Fogelströms bildverk ifrån Slussen
(Stockholmskällan)


Sigrid Hjertens Utsikt over Slussen ar hamtad ifran googles bildsokning och finns pa moderna museet.