Eld och rörelse

Work in progress

Med mindre än en månad kvar till min examensutställning har jag börjat sätta ihop de olika segment som kommer att utgöra den monumentala bild av Slussen – Stadens hjärta som den här bloggen handlar om.

Nyligen genomgick processen en kris som jag siktat på sen hela arbetet tog sin början. Jag tänker mig att om man inte stöter på ett näst intill oöverstigligt problem i arbetet har man inte varit ambitiös nog. Vad som hände var att tjugo bildsegment som alla motsvarade en storlek av två meter utskriven bild, låg klara och framför mig. Att se dem tillsammans fick mig att inse att jag inte visste hur dessa skulle komma samman till en bild. Samtidigt kunde jag inte tycka om dem: Allt det minutiösa arbete med att räta ut vinklar, jämna ut skuggor, suga ut färgstick såg i slutändan fult ut. Det blev bara enformiga rader i blaskiga gråtoner utan vare sig den udd eller den magi som jag upplevt på plats. Frågan var lika tydlig som nedslående: Hur långt ifrån den bild jag sökte efter hade jag kommit?

Segmenten i en skissbild

När jag genomlect den totala uppgivenheten letade jag igenom mina digitala arkiv och märkte att ett sjätte sinne, eller en bortglömd insikt fått mig att fotografera andra vinklar och andra utsnitt än de som jag arbetat med i de olika segmenten. Istället för raka rörelser av väggyta fann jag där mörka trasiga hål i taket, pelare och fundament i sneda vinklar och ett stort material av smutsig betong i rena fina bildsjok.Vissa bilder var fulla av reflexer och solljus, andra förlorade skärpa och sögs in i ett dunkel. Jag prövade att utan eftertanke bygga ihop bilderna. Resultatet blev över all förväntan.

Takmaterial

Nu övergår jag i ett fartfyllt måleri med det fotografiska materialet spretandes ut ur varje strukturerad skarv. Platsens rumsliga sammanhang faller också på plats som genom en magi och mellan rummen lägger sig skuggorna som en vadderad vila för ögonen. Det blir en växelverkan mellan målandets spontanitet emellanåt tillbakaryckt av det fotografiska finliret och justerandet. Ljus och mörker om vartannat. Det påminner mig om det militära – växelvis framryckning med eld och rörelse. Den sjunde april är målet i sikte.

Alla bilder i inlägget är work in progress