söndag 16 augusti 2009

Ett självporträtt


Jag återvänder till Slussen för att fotografera för 6:e gången denna sommar. Det är eftermiddag då jag tar den västra sidan och skuggorna är mjuka ifrån solljus bakom en mulen himmel. Det är Slussens ytor som intresserar mig mest, dess textur, det sotiga kaklet, den smutsiga betongen med sina sår och gångarnas färgskalor i urblekt pastell.

Nere på marknivå under tunnelbanebron står en byggnadsbarack bland massa bråte. Någon har skändat en politisk affisch och på lukten att döma är det här under nattklubben Kolingsborgs saknade toalett upprättas om nätterna.

Jag fortsätter in längst gula gången och det är här jag hittar mitt fynd. Plötsligt på en av de dunkla väggarna breder den ut sig utan avslöja valet av sin placering. Den mäter säkert två meter i bredd, gjord av nitad papp. Jag måste ha gått förbi den tusen gånger. Slussens informationstavla ger mig all info jag behöver för att med en vindpust från det förgågna sammanfatta historiens kanske mest naiva ide. Jag ser hur åren ristat sina egna tecken i ansiktet på den strukturerade upplysning som skulle ha manifesterats här.



5 kommentarer:

  1. Kerstin Hamilton22 september 2009 22:29

    Förfallet! Det finns överallt.. Vore intressant att veta när Slussens informationstavla blev överflödig.

    SvaraRadera
  2. vad menar du med historiens mest naiva ide?

    SvaraRadera
  3. Kerstin,

    Jag vill faktiskt höra mig för om man kan få informationstavlan när Slussen rivs. Jag tycker att den är oerhört vacker och skulle gärna ha den på väggen.

    Anonyn,


    Jag föreställer mig att man tänkte sig informationstavlan som ett centrum på Slussen där folk skulle samlas och gärna annonsera och titta. I den dunkla gången med sitt klotter och sina smutsiga väggar är det knappt någon som ser talvan och den sönderfransade ytan är väldigt långt ifrån den information som man än gång trodde att tavlan skulle visa - det vill säga rationell, tydlig och tillrättalagd. Istället visar den en bild av information som jag verkligen tror på, en bild som är just söndertrasad, bortriven, invecklad, överklistrad och i flera lager. Det har blivit som Slussen - något annat än vad det var, något som jag försöker mig på att beskriva i resten av den här bloggen.

    SvaraRadera
  4. Lars-Erik Hjertström Lappalainen23 november 2009 00:02

    Oavsett hur man motiverade informationstavlor, och de motiveringarna kan säkert ha varit hur naiva som helst, är jag övertygad om att det fanns också en annan, konkret och praktisk förhoppning: inte den att informationen skulle vara ordnad, utan att lapparna inte skulle sitta över hela väggarna. Och i det avseendet ser ju infotavlan ut att funka; av din bild att döma håller sig till och med klottrarna till den.Detta naturligtvis skrivet i förhoppning om att du kollar upp hur det hela egentligen låg till.

    SvaraRadera