torsdag 22 oktober 2009

Om den här bloggen




Om du vill läsa om vad den här bloggen går ut på så står det något om det i det alldra första inlägget längst ner. Nu har det åtta inlägg senare blivit dags att säga något mer om problem och möjligheter med bloggformen för det här projektet. Alla inlägg under etiketten ”Om projektet” i menyn till höger handlar om detta.

Denna blogg är alltså en masteruppsats på Högskolan för fotografi – en konstnärlig utbildning på Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Det är en försök att i bloggformen reflekter över hur jag framställer ett konstverk och en beskrivning av de olika tankar och teoretiska fördjupningar som är en del av det arbetet.

Då varken jag eller någon annan jag känner till, har skrivit en högskoleuppsats i bloggform så är det ett expriment med en rad svåra utmaningar och många intressanta möjligheter. Jag försöker hitta en fruktbar mittfåra mellan konventionell akademisk upsats och blogg där jag kan plocka fördelar ifrån båda sidor. Det skulle vara ett misslyckande att skriva en vanlig uppsats i bloggförklädnad eller göra en vanlig blogg utan någon skärpa eller djup. Det är viktigt att komma ihåg att denna form kommer att ha fördelar men även nackdelar i jämförelse med den akademiska uppsatsen. Här är några av fördelarna som jag upptäckt så här långt i arbetet:

Länkbarhet där man enkelt kan hyperlänka och göra texten djupare och baka in referenser. Det gör det möjligt att bättre uttnytja filmer, dokument och större bilder än vad som ryms i pappersformatet.

Interaktivitet/kommentarer kan ändra riktiningen på uppsatsen medan den skrivs. Alla som jag refererar till kommer få en länk till inlägget och ges en chans att kommentera. Även klasskamrater, handledare och andra intresserade får en möjlighet att kommentera och på så sätt kanske påverka innehållet.

En pågående transparent process. Eftersom uppsatsen publiceras bitvis och kronologiskt, och ett publicerat inlägg räknas som läst, måste det finnas utrymme för misstag som redovisas och inte tas bort. Om jag tex missförstått ett begrepp och drar fel slutsatser vilket någon påpekar i en kommentar så kommer detta att stå kvar. På så sätt blir bloggen också en processbeskrivning av det akademiska skrivandet under pågående och inte som en färdig, finslipad produkt som sopat bort sina spår.

Här är några nackdelar jag upptäckt

Kronologin i bloggformatet innebär att inläggen publiseras kronologiskt och i rak följd även om de kan hänvisa till tidigare inlägg. Det blir inte som i en vanlig uppsats, en logiskt och kontinuerligt sammanhängande resonemang där det ena ger det andra i en enkel kedja. I bloggformen förs flera diskussioner samtidigt och vävs in i varandra på ett mer svåröverskådligt sätt. Dessutom kommer ett gamalt inlägg inte att ändras i efterhand, utan ändringar, fördjupningar eller eventuella misstag kommer förklaras av mig i kommentarfältet istället för att inlägget redigeras om. Det finns tre etiketter på inlägg: Om platsen, verket blir till och om bloggen.

Djup kontra bredd. Bloggen är en form som utnyttjar överflödet, bredden och mångfallden ofta på bekostnad av skärpa och fördjupning. Den blandar högt och lågt och växlar ifrån allvar till humor. Den här bloggen kommer att söka fördjupning men samtidigt vara bloggformatet trogen i sin mångfalld, sitt tillgängliggörande och personliga tilltal. Det blir dock längre inlägg och mer fördjupning än vad merparten av traditionella bloggar av typen självupptagen 14 åring visar dagens outfit. Dock kommer även mer lättsamma och mindre relevanta länkar att inkluderas som ni märker.

Upphov. Det som slutligen blir min uppsats är både det jag skrivit och andras kommentarer samt i viss mån länkade matrial. Det blir en uppsats med flera medskapare. Bloggen är publicerad på portalen ”blogger” som är ett komersiellt företag, dock är det jag som äger inehållet på min blogg.

 Verkets tillkomst kommer nog inte nå sin fullbordan innan den här uppsatsen ska examineras. I den bästa av världar hade det varit så men nu får jag nöja mig med att komma så långt som möjligt innan dess.

Formellt har jag begränsat mig till följande förhållningssätt:
Texten. Inläggen är korta och har minst en bild men gärna flera beroende på längd. Läsbarhet, tillgänglighet och flyt är prioriterat. Formen är essäistisk snarare än akademisk där ett berättande och konkreta exempel försöker frigöra texten ifrån begreppen. Det blir ett resonerande snarare än ett ergumenterande. Inläggen blir 15 till antalet och därefter fördjupade i kommentarerna.

Bilderna syftar till flera saker: Att illustrera texten och göra den läsvänlig. Att ge en annan dimension på det som diskuteras. Strävan är att varje bild ska bidra med en egen betydelse och inte endast vara utfyllnad. I den mån jag anser det vara givande ges en förklarande bildtext. I den mån upphovsman är känd så redovisas detta, annars är han/hon okänd. I de fall det är mina bilder framgår det av texten.


1 kommentar:

  1. Så här skriver Lars Vilks om bloggformen i detta sammanhag:

    David.

    Min blogg är främst en publiceringsort. Som du kan se finns det både plats för konstprojekt, konstteori och kommentarer till konstens utveckling. Var gränsen går mellan konst och teori/kontext kan man inte alltid avgöra. Det spelar i regel inte så stor roll.

    Jag såg på din blogg att du brottas med konstforskningen. Det gör konstforskningen också och inte minst. Problemet är inte ditt utan skolans vilken inte kan bestämma sig. Jag har själv föga tilltro till konstforskningen utan ser den mest som ett sätt för skolorna att få in medel. Hittills har verksamheten varit helt intern och jag har svårt att se att detta skulle kunna ändras. För din del är det mindre problem, du kan göra ett konstprojekt bara du håller ett öga på vad institutionen önskar att du skall åstadkomma.

    SvaraRadera