onsdag 7 oktober 2009

Slussen som ickeplats


Man kan kalla Slussen för en kritisk ickeplats. Egentligen existerar det inte namnet i formell mening: Mälartorget, Karl Johans torg, Södermalmstorg, Slussplan, Ryssgården eller Söderström har varit riktiga benämningar. Slussen är ett begrepp som lever i allas medvetanden men inte i stadens officiella register.

Slussen är ett undantag i stadsbilden, en plats som lever mellan flytande gränser som inte okomplicerat kan fogas in efter en funtion. Bäst beskriver man den med olika motsatspar – Det är en passage men en barriär, en gräns men början på något nytt, en bro men en landtunga, en vattenled men en fördämmning och på samma gång underjordiskt komplex.

Det är en mötesplats men en plats man snabbt lämnar, en plats för skingring, ett torg, en galleria, en trafikkarusell, kaj och vattenbro. Där finns det rationella modernistiska arvet men idag förfallet till något som både mist sin funktion men fått nya. Där finns historia men likaså återkommande spår av dess utrensning men kanske viktigast av allt: där finns centrumet i form av ett mellanrum.

Mellanrummets betydelse är ämnet för en text – Digaale av Stefan Jonsson I Ord & Bild 5-6 1996. Han skriver om mellanrumet att:

"Mellanrummet är varken här eller där, varken vårt eller ert. Mellanrummet är det som delar men också det som delas, och då det delas av alla förbinder det alla med varandra. Därför är mellanrummet världens centrum. Det är det enda som alla människor delar och har gemensamt. Ingen kan äga mellanrummet, eftersom det är det som definierar gränsen mellan olika egendomar. Mellanrummet, gränsen, havet har idag övertagit den funktion som torget, gatan, allmänningen och huvudstaden en gång hade – som en mötesplats där man idkade handel, ordnade karnevaler, och demonstrerade. Mellanrummet är världens centrum. Det offentliga rummet har alltid varit ett mellanrum."
Karen Mirza och Brad Butlers tolkning av just - "Non Places"

Jag vill mena att den beskrivningen stämmer in på platser som Slussen. För även om den enligt ett visst sätt att se det ägs av Stockholms Stad och de näringsidkare, etc som finns där är det på samma gång tillgängligt och approprierat av alla människor. Dess betongfundament sträcker sig över hela västvärlden och under dess broar sover uteliggare samma sömn, folk passerar, möts och separerar på samma sätt. Gatufesterna, pridegalorna, midnattsloppen och festerna breder ut sig, och människor förlorar sig där.

Vad betyder det när en stads centrum är ett mellanrum? Los Angeles centrum är kanske en parkeringsplats eller en motorled (se tidigare inlägg), och Stockholms centrum är Slussen. På sätt och vis förenar det städerna, slätar ut skillnaderna i den globala staden. Det för städerna samman så att alla stora städer blir del av samma urstad, städernas idé - metropolis. Mellanrummet står för ett utrymme snarare än en inramning och det dyker upp i en rad olika skepnader och doser i det urbana landskapet som i tex Riddarhustorget.

Jag inser att mellanrummet blir en viktig del av min blivande bild av Slussen. Om bilden inte andas utrymme kommer det att ha förlorat sin mest karaktäristiska egenskap. Min idé om en syntes, en förtätad bild blir plötsligt mer problematisk. Kanske måste jag tänka om totalt. Det måste jag nog, om inte idén om syntes och förtätning är förenlig med mellanrummet?

KÄLLOR:
Digaale av Stefan Jonsson , Ord & Bild 5-6 1996.
Karen Mirza och Brad Butlers sida:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar