Stadens centrum flyttar i takt med standens framväxt. Kvar bland årsringarna och kvarter av förlorad betydelse ligger döda centrum.
På Stockholms stadsmuseum ser jag en fantastisk film över Riddarhustorget genom tiderna. Den äldsta bilden visar platsen för flera hundra år sedan i en dåtida akvarell. Spatserande damer och herrar, klungor av gatuförsäljare, vagnar, liv och rörelse. Det var en av Stockholms absoluta mittpunkter där händelser tilldrog sig och värden samlades och skingrades. Det är ingen bild jag känner igen.
Riddarhustorget och Riddarhuset, okänd fotograf 1894 inför Gustav Adolfsdagen.Bilderna byts ut och så framträder ett av de första fotografierna. Plötsligt förändras något. En bilväg passerar platsen och snart har den totalt överväxts av vägbroar, mittremsor och rödljus. Ingen går där längre men motorlederna dundrar förbi. Tvätterskornas kar och gatuförsäljningens dynamik förbyts i ett monotont sus ifrån däck mot asfalt. Nu känner jag igen det.
Riddarhustorget har många likheter med Slussen. Dess läge i en dåvarande kritisk punkt som man var tvungen att passera för att nå olika viktiga ämbetsverk och funktioner i staden. Likaså har vi gatuhandel, närhet till vattnet, transportvägen och nutidens trafikdominans. Men i takt med stadens förändringar har det gått ifrån att vara en viktig plats till där människor har möts och viktiga offentliga framträden ägt rum (rättegångar, pryglingar, avrättningar, offentliga tal mm) har det blivit en slags "död" museistad och motorled. Det är en plats som många passerar ofta genom bilrutan men som ingen riktigt vistas på. Det blir en ögonblicksbild i det förbirusande panoramat över Stockholm ifrån vägbroarna. Jag tänker mig Riddarhustorget som Slussens döda syskon.
KÄLLOR:
Svensk allmoge kring Gustav I:s stod av Johan Gustav Sandberg 1829 ifrån Stockholmskällan.
Bilden direkt ovan är ifrån google maps och visar riddarhustorget i Stockholm 2007.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar