Jag vaknade i natt i en feber orsakad av att hela saltsjön blåste igenom mig när jag väntade på trafiken för att steg för steg fotografera Slussens nord/sydliga mälarramp.
Det är mitt i en dröm och jag går runt på en enorm ogreppbar utställning där stora pappersfotografier buktar ut ifrån väggarna. Jag förväntas ge ett utlåtande men kommer inte på ett enda ord. I mitt vakna tillstånd försöker jag somna om för att få bli frisk. Jag försöker pressa mig in genom sängen till den ljusa tunnel som jag vet leder till drömmen men det är som en svart balk blockerar ljuset av drömmen i tunnelns slut. Det är som att balken blockerar det bländande ljuset framför mig och får allt det mörka omkring mig att träda fram klart och tydligt. Det är som att förlora ett sinne men vinna ett annat. Jag tvingas stanna upp och vända blicken mot var jag befinner mig nu.
Det är då mitt i natten jag nås av en rad insikter. Jag känner igen en av bilderna på den drömda utställningen. Den föreställer en av Slussens avgasfärgade gångar i ett alldeles ohyggligt format.
Det andra jag inser är att min tanke att en uppsats i bloggformat skulle ge mig lättare driv att skriva verkligen var dum. Snarare är det hämmande att varje inlägg läses direkt vilket lett till att jag inte skickat ut bloggen till särskilt många. Å andra sidan är det fint att bloggen speglar min arbetsprocess på ett väldigt nära sätt. För aldrig har jag bjudit in vem som helst att betrakta och kommentera mitt arbete när det är i sin början.
Den ultimata genomskärningsbildenEn annan sak jag slås av är att jag alltid varit fascinerad av modeller och små miniatyrer av objekt och platser. Leksaksbondgårdar, julkrubbor, dockskåp, modelljärnvägar, polishus i lego, avancerade ritningar över ett köpcenter eller en genomskärningsbild av en myrstack har gett mig en enorm tillfredställelse. Det har varit viktigt att få betrakta fysiska objekt som förenklar en komplicerad rumslighet.
Nu när jag jobbar med Slussen kan jag känna tillfredställelsen öka i varje steg – när jag ser bilden i kameran, ser den uträtad och tillfixad i datorn, hopsatt med flera bilder, utskriven och slutligen monterad på ett bakstycke som jag kan ta på som ett slutgiltigt objekt.
Mina diskussioner kring Slussen som plats som den här bloggen till stor del består av är väldigt viktiga. De speglar hur jag tar mig an ämnet ifrån flera vinklar och till vilken grad jag fördjupar mig. Vid ett tillfälle får jag för mig att mina funderingar sker på en allt för enkel nivå så jag gör vad jag brukar göra när det är dags att skriva en uppsats och få in mer teori, och kanske berika tankesättet – jag sätter mig för att läsa en filosof, Heidegger The origin of the work of art.
Men efter att ha texten mer driven av irritation än intresse, inser jag att en sådan text inte berikar mitt arbetssätt och garanterat inte lär mig något nytt om konst. Den här gången hjälper inte filosofin även om hans resonemang om objektet skulle ha kunnat intressera min egen passion för objektheten. Det Heidegger gör är att samma sak som att beskriva en storm med ett djupgående resonemang om olika grader av vindstyrka och olika tillvägagångssätt för att mäta vindstyrka, vilken vindstyrka som är inte är storm utan kuling, orkan eller bara blåst.
Heideggers cirkulerande och tröttsamma finfördelande av begreppen och sedan hopsettande av dem igen leder bara till slutsatser som i bästa fall är helt självklara i första sekunden av mötet med ett konstverk. Men sättet han för resonemanget på är så blodlöst att det går att jämföra med att döpa en urkraft till ”Gudrun”.
Stormen slänger sitt människonamn rakt ut i havet. Den här blogguppsatsen riskerar att bli mycket ytlig.
KÄLLOR:
Caspar David Friedrichs bild Munk vid havet är funnen på en fotoblogg:
http://hoglander.se/blog/wp-content/uploads/2008/05/nationalgalerie/caspar_david_friedrich_2.jpg
Den ultimata genomskärningsbilden är tyvärr av okänt ursprung. Jag har fått den ifrån Facebook gruppen "google" som utbyter anonyma bilder.
Den översta bilden har jag tagit själv.
Jag tolkar det snarare som att Caspar David Friedrich's storm handlar om gudsnärvaron i naturen. I alla fall verkar man mena så på den nuvarande utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Heidegger försöker inte sätta ord på det överjordiska men ta sönder konstens beståndsdelar och tala om dess ursprung.
SvaraRaderaGår det verkligen att jämföra dessa herrar som du gör utan att vara orättvis?
/Adam
gillar sista mening. Kanske går det att utveckla. Det finns ju en hierarki mellan yta och djup. Samtidigt som just denna hierarki möjliggör att man kan tänka kring det ytliga som något fullt med möjligheter. Det ytliga kan ju också koppas samman med den fotografits yta.
SvaraRaderaFS
Ojojoj vad självkritisk du är här. ” Stormen slänger sitt människonamn rakt ut i havet. Den här blogguppsatsen riskerar att bli mycket ytlig. ”
SvaraRaderaVad är det du är orolig för? Är det att bloggen inte blir tillräckligt kritisk-teoretisk som de uppsatser du är van vid att skriva? Du ville ju testa en ny form och det är det du gör här; det skulle vara meningslöst att ha en blogg som är alltigenom tungt teoretisk, då skulle du lika gärna kunna ha skrivit en ordinär uppsats. Bloggen innehåller otroligt mycket intressanta uppslag och skarpsinniga paralleller samtidigt som den är lätt att läsa och ta till sig.
/kerstin
Tycker "Munk vid havet" var en ganska kul bild att ha i samband med Heidegger och konst - en munk vid havet är ju fullkomligt malplacé, han ska vara inne i en kammare med ca 1,5 m siktdjup, med en liten glugg genom en tjock väg som plattar ut landskapet till en bild. Däremot har jag svårt att se att Heideggers konstfilosofi skulle vara så självklar (självklart rätt?) att man förstår allt det där efter någon minuts konsttittande. Distinktionen jord-värld etc. är ju inte banal; och sista delen om sanning, som innebär att konsten får stryka på foten för filosofin, ja det kräver en del och kanske en filosof för att tro. Där är Heidegger munken vid havet! Boken finns fö på svenska i bra översättning... Det viktigaste: den ultimata genomskärningsbilden är ju otroligt bra för ditt projekt, kan du inte försöka ljuga ihop att ditt projekt och intresse för slussen, dess former och centrala placering, kom från den? Den är perfekt placerad i texten också.
SvaraRaderaGlömde bort det jag hade tänkt säga: storm, kuling etc är egentligen en visuell kategorisering av hur havet ser ut. Mätningarna av motsvarande vindstyrkor har tillkommit senare. Tyckte det var lustigt att du jämförde halv-fenomenologen Heidegger med någon som omvandlade de visuella fenomenen till något som mäts med instrument. - Är rädd att mina kommentarer förytligar din blogg ytterligare...
SvaraRadera