Slussen: En betydelsefull bild

Jag ser tillbaka på min uppsats och de 17 inlägg som nu skapar den. Har jag kommit närmre Slussens väsen? Har jag en klarare bild av mitt verk? Ja, den här erfarenheten har skapat en mycket betydelsefull bild.

Jag återvänder till där jag började, med en text av Stefan Jonsson. I en artikel – Digaale i Ord & Bild, skriver han:

”Konsten uppstår i smärtan av att vara kluven, ur smärtan över att världen inte hänger samman, i mellanrummet av migranter i trafikens oväsen, i världens centrum: där finns idag en estetik och ett tänkande som helar världen genom att påminna om att världen inte är hel, som manar dig att bygga dig ett hem genom att visa att du är hemlös, som får dig att uppfinna sammanhang genom att påpeka alltings brist på sammanhang. Världens helhet uppenbarar sig hos dem som vittnar om att världen inte är hel. Deras blick kan skönja helheten som skuggan av en dröm om en bättre värld.”

Jag läser texten som sätter ord på en känsla jag haft enda sen jag bestämde mig för att göra ett verk om Slussen. Jag ska försöka beskriva den tanken och den kan tyckas långsökt. Du som läser kommer kanske tycka att det finns en alltför stor skillnad att dra parallellen över. Men ta språnget med mig och låt oss se var vi landar!

Inom många vetenskaper kan man studera helheten av någonting genom att finna en viss specifik punkt och fokusera på denna. Däri kan man utläsa det förflutna och en möjlig framtid. Vilket jag skrivit om i tidigare inlägg så är Slussen en sådan plats i staden, genom århundradena i vårt samhälle. Den rationella idén om en ordnad stad med en viss struktur och vissa maktcentra har fallit sönder och spruckit i fogarna. Trafiken har dirigerats om, skyltarna bytts ut, näringarna sinat och sprungit fram igen på nya ställen, konsten har invaderat och den gamla planen övergivits.

Slussen är enligt denna dramatisering ett revornas hjärta i det mellanrum, den kritiska plats, den ickeplats och det minne av en utopisk helhet som idag blivit en kraftfullt levande ruin i ett osannolikt centrum. Somliga blir illa till mods av detta, andra gör sig blinda, en tredje uttråkad och några blir berörda. Därför splittrar den stadens åsikter men för samman i meningsutbytet.

En ny Sluss, eller en sanerad Sluss kommer att peka ut en riktning för resten av staden precis som platsen alltid gjort med medeltidens handel, stormaktstidens befästningar, 1930-talets förebådande om den moderna staden och bilismens totala övertagande i ett betonggrått kretslopp. Nu sträcker den sina leder genom betongkollosserna i Moskva, längst med trafiklederna i Beijing, och snurrar kring Los Angeles oändliga centrum.

Plötsligt står jag öga mot öga med en pappfigur uppklistrad och i färd med samma sak som jag. Från Street art Stockholm.

Den saknad som Stefan Jonsson talar om finns i Slussen. Men som Robert Ginsberg menar är det en saknad som blir ett kraftfullt tillskott för ruinen – det blir en närvaro av något nytt. Det blir en ständig rörelse som sträcker sig ut till en varaktighet i tiden. På så sätt är Slussen universell på ett annat sätt än vad funktionalismen hade tänkt sig. Slussen är manifesteringen av ett väsen lika gammalt som vår mänskliga civilisation och leder åt alla riktningar.

Kanske tycker du som läser att ja det är en märklig plats att landa på. Men längre än så har jag inte kommit med ord. Min bild håller fortfarande på att ta form och i den kommer jag fortsätta att formulera mig.

Det finns en teori som menar att romarna övervann och förintade ett folk vars civilisation överträffade deras i fråga om vetenskap, demokrati, humanism och konfliktlösning. Kelterna utmålades sedan av segrarna som ett barbariskt och primitivt slavfolk, en bild vi haft tills nyligen.

Men hur kom vi att omvärdera denna bit av historien? Genom att finna små fragment av vägkonstruktioner i ett nätverk som sträckte sig över de skotska myrarna liksom i sedimenten på andra ställen i Europa. Men nyckeln, huvudkällan som band vägarna till Kelterna fann man genom att betrakta ett litet förstört objekt som grävts upp efter årtusenden ur marken. Jag minns inte hur den såg ut eller var jag kan återfinna den, men jag minns med glädje att objektet med sån betydelse var just en liten smutsig bild.

Från Street art Stockholm